Idag tänkte jag ta upp två väsensskillda upplevelser jag haft i veckan. Den ena är närmast humoristisk och har datoranknytning och den andra är konstnärlig.

Datorer är en ständig källa till såväl glädje och underhållning som svordommar och … ja, underhållning är väl det bästa ordet på det.
Det hela börjar med att jag har avnjutit en film. Filmen hette Casshern förresten. Det är en mycket trevlig film om man tycker om japansk animerad Sci-Fi med pseudofilosofiskt och dystopiskt tema, fast med riktiga skådisar. Den var aningen lång och virrig bara (140 min). Jag samlade ihop mina prylar och satte mig ned för att slösurfa några minuter innan jag skulle gå och lägga mig.
Då plötsligt slår idén mig, ”Jag skall nog se vad som finns på skivan ‘Java Web Services Developer Resource Kit’” (skivan är varumärkt med ‘Sun Microsystems’ apropå rubriken). Skivan hade jag fått på ett Oracle World-konvent för några år sedan men jag hade aldrig kommit så långt som till att kolla vad det är på skivan.
Nåväl, in med skivan i läsaren på PowerBooken…

Vad händer? Jo kärnpanik, datorn stendog och samma sak hände när den bootats om. Det verkar vara ondska på skivan. Jag förstår inte hur man kan ha lyckats så fullständigt perfekt med att skapa en krasch-inducerare.

Musik ja…
Idag har jag flåsat runt mellan Höör och Hörby och sjungit Requiem av Mozart/Süßmayer och är nu rätt slut så det blir inte så mycket musiksnack idag. Det är dags att försöka lägga sig tillrätta och sova några timmar för att imorgon programmera faktoriseringsalgoritmer i C och försöka finna någon vettig anledning att sjunga.