Det är ju fascinerande att det aldrig kan tänka sig vara bra väder när man tar semester eller annan ledighet. Jag firar just nu semester med familjen och sedan min far fick semester har verkligen vädret blivit direkt katastrofalt. Vädret verkar ha börjat komma ihåg hur det var i fjor. Det kanske trivs med regn och riktigt sval kuling? För några veckor sedan var det nästan dagligen runt 30°C, nu är temperaturen mer än 10° svalare under dagarna. Kan vi inte få tillbaka det mysiga vädret?

Gnäll och klagan åsido så kan man konstatera att sommaren kommit att bli en som kommer att förknippas med spektakulär terror. Bomber i London och Sharm-el-Sheik, försök till repriser i London och än är inte sommaren slut. Det är inte utan att man funderar på vad som kan hända när man sitter på Øresundstågen. Danmark är ju lovligt byte om det stämmer att terroristerna som stått för de senaste årens stora smällar riktar in sig mot USA-allierade makter. Ett tillslag mot Øresundsbron (gärna mitt på med en bomb eller liknande) hade blivit lika bra TV som flygplanen på Manhattan i september 2001. Man tänker som människa som vanligt: Det händer inte mig, men det kan man ju inte lite på längre, eller hur?

I augusti 2001, mindre än en månad innan de terrordåd som numera blivit synonyma med datumet den elfte september, var jag ute och flög internationellt, från Sydostasien. Då fick jag inte särskilt många kalla kårar, men nu börjar man fundera. Hade jag och mina vänner tur som inte råkade ut för något? Men visst är det så att man inte kan sitta och fundera över hur illa det kan gå om man är på fel ställe vid fel tillfälle. Skall man börja oroa sig för minsta lilla så slutar det med att man blir rädd för sig själv.

Det är inte utan att man undrar vad vinner man på att spränga saker i luften på det viset som blivit vardagsmat på nyheterna de senaste åren. Det må vara sällan det händer i ”västvärlden”, men det är inte långt mellan tidender om självmordsbombare i Irak, Israel eller något annat land i regionen. Det är inte så långt hemifrån. Vad hände med diplomatin i världen? Om man blott är den ”lilla människan” med sitt och de sina som horisont så må det te sig helt galet att ta sitt liv för ett högre syfte.
Det är klart att det är galet, men det är icke desto mindre ett mycket intressant, och skrämmande fenomen, det verkar vara ett slags missbildad altruism. Att offra sig för sin avkommas eller familjs skull är ett inte ovanligt beteende runtom i djurriket, inte hos människan heller, men det är endast människan som offrar sig för biologiskt sett totalt värdelösa saker som land, nation, folk, religiös övertygelse eller idéer och ideologier. Denna självmordsterrorism vi fått se allt mera av på senare år är i förlängningen det yttersta beviset på att med rätt påtryckning kan man få en människa att göra precis vad som helst, mot sig själv såväl som mot andra.

Som om det inte var nog med allt elände man får höra om på nyheterna, läst i tidningarna, pratat om så att avsmaken river som bitter galla mot tungan eller i värsta fall fått uppleva på nära håll i sommar…
Vädret verkar ha börjat med årets protestmarcher över himlavalvet. Ingen sol, ingen värme, ingenting som gör en sommar får vi njuta av de närmaste veckorna, säkerligen inte förrän man måste börja arbeta kommer sommartecknen tillbaka.

Fortsatt Glad Sommar!!