Det har varit mycket snack den senaste tiden om en ny pryl som Apple påstods skulle ha presenterat den 28 februari. En iPod med touchscreen över hela ena sidan med alla kontroller styrda från denna. Flera mer eller mindre trovärdiga bilder och filmer har varit i omlopp de senaste dagarna. Nu blev det ju inte så att Apple presenterade någon ny iPod den siste februari. I stället presenterades iPod Hi-Fi och en uppdaterad Mac Mini. Är det månne så att de tänker presentera något under Cebit i Hannover? Vem vet? Enligt MacRumors.com och deras köpråd så bör man vänta med att köpa en iPod då nuvarande produktlinje börjar närma sig sitt slut (iPod video var ju inte ett gigantiskt steg upp från iPod photo).
Själv är jag vansinnigt sugen på att skaffa en iPod nu, priserna går ned och man får mycket för pengarna nu. Men hur sur blir man då inte när Apple två veckor efter att ångertiden gått ut på den nyinköpta iPoden annonserar den där omtalade video-iPoden med jätteruta?

Dessutom kan man ju le och till sist inse att världen ännu inte är hopplöst förlorad. I denna artikel som förvisso är en och en halv månad gammal så berättas om en familj som får sitt försvar i en rättsprocess de dragits in i av Recording Industry Association of America – RIAA, en organisation som allmänt är ungefär lika välsedd (läs hatad) som Moving Pictures Association of America – MPAA, Antipiratbyrån och Spanska inkvisitionen, betalat av ett (stort) kanadensiskt skivbolag med motivationen från dess VD: ”The current actions of the RIAA are not in my artists’ best interests” och vidare kommenterar han USA:s förkärlek för rättsprocesser med: ”Litigation is not ‘artist development’. Litigation is a deterrent to creativity and passion and it is hurting the business I love.”
Läs artikeln, den säger trots sin ringa längd en hel del om hur galet det blir när ren girighet går överstyr och stora organisationer slår ner på privatpersoner för att de laddat ned musik eller film. Det skulle inte förvåna mig om de slagit ner på någon som agerat med eget vinstintresse (försäljning av pirat-CD eller dylikt) och i ett sådant fall så är det väl få som inte skulle tycka de gör ett bra jobb när de sätter dit förövarna. Men när de ger sig på den lilla människan som laddat ner musik för att han/hon tycker det är för dyrt att gå och köpa allt eller bara vill provlyssna, då blir det svårt att inte bli klassade som onda.
(Hur det gått i målet har jag ingen aning om, men man kan ju alltid hoppas att domslutet var konstruktivt.)

Ytterligare lite om musik och media.
Man kan tycka vad man vill om Courtney Love och tro vad man vill om vad som står i räkneexemplet i början av denna skrift. Men om man orkar läsa texten så får man intrycket av någon faktiskt tänkt till innan talet/texten (ursprungligen skall detta enligt sidan ha varit ett tal vid Digital Hollywood online entertainment conference) framfördes/publicerades. Många som är trötta på stora skivbolag och liknande som drar privatpersoner och mjukvarutillverkare inför rätta kommer nog att le när de läser stycket Technology is not piracy ungefär en tredjedel ner på sidan. Och jag har definitivt samma inställning som förmedlas ytterligare en bit längre ner: ”I will allow millions of people to get my music for nothing if they want and hopefully they’ll be kind enough to leave a tip if they like it.”